lördag 11 februari 2012

I denna tidiga timme..

Elsa bestämde sig för att slå upp sina blå redan vid halv sex imorse. Två envisa föräldrar tvingade henne att ligga kvar en halvtimme i sängen men mer än så gick inte. Vår oroliga lilla tjej. Hon är inte riktigt sig själv just för tillfället.. Det roliga dagiset har numera blivit det onda dagiset. Att hon är ledsen på dagis är förstås skitjobbigt, men även utanför dagis är hon orolig. I går var vi i Trekanten hos fina syster med familj. Några hon känner väldigt väl! Kusinerna Agnes och Ebbe är ju hennes bästisar ( eller ja iaf Agnes =). Men igår fick jag inte ens lämna rummet. Ullis och Jocke fick knappt peta på henne och det känns såklart oerhört jobbigt. Stackars tjej har blivit rädd att hennes mamma och pappa ska lämna hela tiden. När går detta över är min fråga till er som har barn och har varit i samma sits??? Innan jag började jobba i skolan så jobbade jag på förskolan så gråtande barn på dagis är inget nytt. Även om det tär på en att lämna sin gråtande tös. Men att det går ut över att vår glada spralliga tjej har blivit en klängmoster så fort det kommer någon till oss eller när vi är borta är nytt för mig! Finns det några knep för att få henne trygg igen och gilla dagis???? Ja som ni förstår så tycker både jag och Nicklas att det är skit just nu!



I förgår kväll.. Nybadad och helt fast i Bolibompa!

Vår dag bjuder på brunch hos kära mor & far på förmiddagen. Sedan ska vi såklart besöka Torsås där Anna Benson signera sin debutbok C i dag! 

Kram på er!

3 kommentarer:

  1. Jag förstår att det måste vara oerhört jobbigt för er. Hoppas att det bara en period hon går igenom, så som barn går igenom olika faser under uppväxten. Kram till Tessan!

    SvaraRadera
  2. Oj, det där kännns VERKLIGEN igen. min dotter var så et låååångt tag. Nu är det ju inte nån tröst förstår jag. Men för en del går det ju över snabbt. Faktum är att sen vi flyttade och bytte skola så trivs lilla sessan sååå himla bra och hon åker glatt till skolan varje dag. Förut ville hon inte nånting, bara var med mig mest. Fast det kan ju bero på att jag blev sjuk när hon var 2,5år och vi har gått igenom mycket hon och jag. Men nu är livet sååå mycket ljusare.
    Jag tror at er lilla stumpa bara vill visa för er att det hon gör gör att ni måste släppa allt annat. Hon vill nog bara ha er för sig själv just nu. Så jag tror att det snart går över, och om ett tag är det borta. Barn är verkligen fanatastiska på att visa och få igenom det de vill, fast de inte vet det egentligen...
    Trvlig helg!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Tack för stödet! Men det är väl som ni säger, det är bara att vänta ut. Alla dessa faser och viljor som denna lilla tjej kan ha är ofattbart=)
    Trevlig helg på er! Många kramar!

    SvaraRadera