Verkligen inte som jag trodde för ett år sedan. Exakt denna kvällen för ett år sedan visste jag att att jag skulle bli igångsatt dagen efter. Mitt vatten hade gått två dagar tidigare men inget hade hänt så bebis var tvungen att komma ut så morgondagen skulle bli dagen D, Så klart väldigt nervös åkte vi in till BB kl 8.00. Efter kontroll fick jag reda på att jag inte var öppen något egentligen. Så en ballong åkte in i mig. Den fick max sitta i 7 timmar. Men den brukar åka ut självmant om man öppnar sig ca 4 cm under tiden. Men herregud.. när dessa 8 timmar var över hade ingen "ballong" åkt ut och sköterskan besked var 2 cm. 2 cm på 8 timmar. Helt sjukt. Alla dessa värkar och smärta och INGET! Jag fick då dropp som skulle få igång det hela. Gick inte direkt i rekordfart så att säga. Kl 19.00 på kvällen öppen 4 cm. Mycket bad och lustgas men inget hjälper så på kvällen runt 21.00 tiden får jag ryggmärgsbedövning. RÄDDAREN I NÖDEN! Fy faan vad skönt! Efter av att ha värkar i 3 dygn så var jag rätt sliten. Men när Eda:n funkade så fick både jag och Nicklas vila ett tag. Vid jämna kontroller om hur öppen var jag så var allt som det skulle till 7 cm. Kl 22.00 mätte dom 7 cm. Men inte förrän 3.30 på morgonen hade det ökat till 8. Fatta ni hur sjukt frustrerad man blir. Vid 6 på morgonen var det ÄNTLIGEN 10 cm. Hade ju kanske hoppats att bebis skulle komma någon timme senare. Men det blir verkligen ALDRIG som man tänkt sig.. Efter att börja med lustgas igen vid 9.00 då värkarna helt enkelt gått över till krystningsvärkar och då hjälper inte eda:n längre. Lustgasen och jag satt ihop tills dess att barnmorskan sa till mig att NU var jag tvungen att börja krysta. Efter att varit "borta" 2,5 timme så märker jag att det står 6 st människor runt mig plus barnläkaren. Ska inte gå in på mer detaljer. Men Elsa kom 11.42 med hjälp av sugklocka. Har inte direkt berättat hur jag i allt det här betedde mig. Men ni kanske förstår att jag hade en viss förtvivlan, jag gav upp 20 ggr och ville inte mer, jag grät och var helt utmattad. Nicklas var en klippa i allt det här.
Men INGET var värre än de 5 minuterna efter att Elsa kom ut. De la henne först på mitt bröst. Men inget skrik eller andning. Så barnläkaren tog snabbt tag i min lilla tjej och sprang i väg med henne. Nicklas såklart följde med. Själv låg jag där med 4 st runt mig som inte kunde följa efter och kolla. För jag blödde så mkt att de var även oroliga för mig. Så utan att veta om det var en tjej eller kille, om bebis levde eller inte så jag låg jag och räknade sekunder innan en sköterska kom in och berättade att hon levde och mådde bra. Ni kan förstå hur dessa minuter var innan jag fick detta besked. Men vilken LYCKA när de kom in med världens mest underbara tjej!!!
Första bilden på Elsa. 2595 gram och 47 cm lång!
En stolt pappa i vårt egna rum!!!
Hon är verkligen underbar!!
OJ, vad mycket det blev... Men upplever det nästan igen. Men smärtan har men helt klart förträngt en hel del!!! =) Men efter en 27 timmars förlossning så finns det ingen tvekan om att jag skulle göra om det vilken dag som helst!!!
